En ny blogg som handlar om mitt liv som storasyster till en 14 år yngre bror..
Hej jag heter Jaqueline.
Den 3 oktober i år, fick jag en lillebror, men kanske lite ovanligare en alla andra, syskon,
så skiljer det 14 år på oss. ( och ja, vi är HEl syskon, det finns ändå inga halva människor ;-) eller hur ?
Jag kan ta det från början...
Det finns inga andra syskon mellan oss, och vi har både samma mamma & pappa.
Om man tänker tillbaka, för sådär ett år sedan, så hade jag aldrig trott att jag idag skulle vara storasyster till en liten lillebror. Jag var säker på att jag alltid skulle vara ensam barn, vilket jag också fått höra mycket om,
( att jag är bortskämd osv. men så är det inte,jag lovar :p )
När jag fick reda på att han skulle komma, så blev jag.. kanske inte som alla andra glad och spännd.
Nej, jag grät & grät & grät, och jag ville bara vakna upp ur en, vad jag ville skulle vara, en dröm.
Men så var det ju inte. Han skulle komma.
JO, den 26 september skulle han komma. Självklart var alla i släkten glada, alla kompisar till mig & mamma & pappa tyckte det var kul. OCh jag vart fortfarande så himla chockad.
Om jag säger såhär; mina kompisar hade nog mer isåfall trott att det var jag som var gravid,
när jag sa att jag skulle berätta något.Något spännande, men så jävla overkligt.
Nej, jag kan inte säga att jag tyckte om det i början.
Allt var sjukt pinsamt. Jag ville flytta ifrån denna jävla staden. Jag trodde alla skulle vara på mig,
och fråga massa, och tycka att allt var så sjukt. Men så blev det inte.
Det blev precis tvärtom vad jag hade trott.
Alla mina kompisar är schyssta, ( dem vet ju att jag hatade detta i början)
Släkt och andra vänner, tycker det är jätte kul,vi har fått extremt mycket grejjer, och kort av folk,
man inte alls förväntades få av, sånna man inte känner så väl.
Dem jag trodde skulle ge mig taskiga kommentarer om detta, och vara på mig, dem bry sig inte ens,
och alla vet inte om det. Det är så jävla skönt!
Och om jag ska vara ärlig, trodde jag aldrig att det skulle bli såhär bra.
I denhär bloggen vill jag visa för er som kanske har det likadant, eller liknande,att ge fan inte upp
bara för nånting händer, som man aldrig trodde skulle hända. Det finns en mening med livet,
och försök se allt possetivt, det kommer bli bra.
För så har jag fått tänka.Så har människor runt om mig, sagt till mig att jag ska tänka.
Det är ju ingen som tycker synd om mig, varför skulle man göra det ? jag har det hur bra som helst.
Snarare tvärtom tror jag. Många vill nog också ha en liten bebis hemma, och kunna gosa med ibland.
Fast klart, ibland känns det konstigt.. ibland undrar man hur det här har gått till, när kom han ?
Är allt bara en drömm ? nej, han är min lillebror, jag kommer ha en lillebror hela livet.
Och tack alla vänner, som tröstade mig när jag mådde som värst.
Jag vet, jag trodde inte på er, jag trodde detta skulle bli skit. Men med er vid mina sida,
så är jag alltid lycklig.. Älskar er !
Elina
Bea
Lovisa
Mirre
Ida
Nea
Ingrid
Klara
Carro
Saga
Malin
Sofia
♥
Den 3 oktober i år, fick jag en lillebror, men kanske lite ovanligare en alla andra, syskon,
så skiljer det 14 år på oss. ( och ja, vi är HEl syskon, det finns ändå inga halva människor ;-) eller hur ?
Jag kan ta det från början...
Det finns inga andra syskon mellan oss, och vi har både samma mamma & pappa.
Om man tänker tillbaka, för sådär ett år sedan, så hade jag aldrig trott att jag idag skulle vara storasyster till en liten lillebror. Jag var säker på att jag alltid skulle vara ensam barn, vilket jag också fått höra mycket om,
( att jag är bortskämd osv. men så är det inte,jag lovar :p )
När jag fick reda på att han skulle komma, så blev jag.. kanske inte som alla andra glad och spännd.
Nej, jag grät & grät & grät, och jag ville bara vakna upp ur en, vad jag ville skulle vara, en dröm.
Men så var det ju inte. Han skulle komma.
JO, den 26 september skulle han komma. Självklart var alla i släkten glada, alla kompisar till mig & mamma & pappa tyckte det var kul. OCh jag vart fortfarande så himla chockad.
Om jag säger såhär; mina kompisar hade nog mer isåfall trott att det var jag som var gravid,
när jag sa att jag skulle berätta något.Något spännande, men så jävla overkligt.
Nej, jag kan inte säga att jag tyckte om det i början.
Allt var sjukt pinsamt. Jag ville flytta ifrån denna jävla staden. Jag trodde alla skulle vara på mig,
och fråga massa, och tycka att allt var så sjukt. Men så blev det inte.
Det blev precis tvärtom vad jag hade trott.
Alla mina kompisar är schyssta, ( dem vet ju att jag hatade detta i början)
Släkt och andra vänner, tycker det är jätte kul,vi har fått extremt mycket grejjer, och kort av folk,
man inte alls förväntades få av, sånna man inte känner så väl.
Dem jag trodde skulle ge mig taskiga kommentarer om detta, och vara på mig, dem bry sig inte ens,
och alla vet inte om det. Det är så jävla skönt!
Och om jag ska vara ärlig, trodde jag aldrig att det skulle bli såhär bra.
I denhär bloggen vill jag visa för er som kanske har det likadant, eller liknande,att ge fan inte upp
bara för nånting händer, som man aldrig trodde skulle hända. Det finns en mening med livet,
och försök se allt possetivt, det kommer bli bra.
För så har jag fått tänka.Så har människor runt om mig, sagt till mig att jag ska tänka.
Det är ju ingen som tycker synd om mig, varför skulle man göra det ? jag har det hur bra som helst.
Snarare tvärtom tror jag. Många vill nog också ha en liten bebis hemma, och kunna gosa med ibland.
Fast klart, ibland känns det konstigt.. ibland undrar man hur det här har gått till, när kom han ?
Är allt bara en drömm ? nej, han är min lillebror, jag kommer ha en lillebror hela livet.
Och tack alla vänner, som tröstade mig när jag mådde som värst.
Jag vet, jag trodde inte på er, jag trodde detta skulle bli skit. Men med er vid mina sida,
så är jag alltid lycklig.. Älskar er !
Elina
Bea
Lovisa
Mirre
Ida
Nea
Ingrid
Klara
Carro
Saga
Malin
Sofia
♥
Kommentarer
Postat av: anna
Jag skulle väldigt gärna fy ett till syskon, jag har ett syskon som är 1,5 år yngre än mig, men det skulle aldrig ske :( mina föräldrar är för gamla :/ Lyckoönskningar till dig iaf! :)
Postat av: Ulrika
Men varför skulle det va pinsamt att få ett till syskon när man är 14 år? När jag va 14 så hade jag blivit överlycklig om jag fick ett litet syskon. Jag tjatade på mina skilda föräldrar om det fram till jag va 15 år tror jag. Hade kompisar som fick småsyskon när de va 12,13 år och dom va alla avundsjuka på.
Postat av: Emma
Jag skulle inte tycka det var pinsmant, vill extremt gärna få ett syskon till!<3
Trackback
